sandra

Sitter här och läser en jätte fin dikt som är skriven av Thomas Gray och heter översatt på svenska "Elegi skriven på en lantkyrkogård". Jag fastnade vid en vers, som jag tycker är jätte vacker och fängslande:

"Själen som tar avsked från livet förlitar sig på något tillgivet bröst; ögat som sluts i döden har behov av några fromma tårar; till och med i graven ropar Naturens röst, till och med i vår aska lever den eld som en gång tillhörde den".