sandra

Igår måste ha varit en av de absolut jäkligaste dagarna i mitt liv. Jag skrev ju igår om att jag skulle på registrering för lärarprogrammet. Jag var kanonsäker på att den skulle hålla till i aulan i universitetshuset. Den skulle börja klockan ett och i brevet vi hade fått stod det att det var viktigt att komma, annars förlorade man sin plats.

Klockan kvart över ett stod jag utanför universitetshuset. Jag såg att det var en del nervös studenter som stod där utanför och väntade. Helt plötsligt kom det en strömming av präster. Det bara kryllade av präster. Lite märkligt tänkte jag och skickade iväg ett sms till min härliga kompis Peter: "Nu är jag snart påväg att bli lärare. Men det kryllar av präster här." Jag tänkte inte så mycket på det utan gick sen in i universitetshuset när klockan var fem i ett. Då var det ju dags att hitta var jag skulle ta vägen. Jag drogs med mängden upp för trapporna. Det var väldigt många engelsktalande elever och VÄLDIGT mycket präster. När jag sen kom upp för trapporna såg jag att det på en skylt stod något om kristet möte och prästträff. Skumt tyckte jag och började här ana ugglor i mossen och ringde upp min gubbe så han fick kika på nätet om jag verkligen var på rätt plats.
Det var ju klart att jag inte var. Registreringen skulle ju hålla till i aulan på ILU. Så klart! Jag kände mig lite som ett pucko. Och ganska hysterisk, för nu hade klockan blivit tio över ett. Och jag med mina gravidhormoner började ju gråta och känna att hela min karriär som lärare, som inte ens hunnit börja, var slut redan nu.

Gubben hämtade sen pp mig och körde mig till ILU. Där rusade jag in och försökte leta upp den där jäkla aulan. Och detvar inte det enklaste. När jag väl hittade den, och då var klockan två, så satt det lappar på dörrarna där det stod att salen var avstängd för det var fallrisk på taket. JÄKLA SKIT! Då sket jag i allt och gick och letade upp några studie/kurs-människor som kanske skulle kunna fixa min registrering ändå. Jag hittade tillslut en otroligt trevlig kursadministratör som talade om för mig att registreringen hade blivit flyttad till Fyrishov på grund av fallrisken på taket i aulan. Hon tyckte synd om mig när jag förklarade att jag hade sprungit runt som en virrig höna. Hon fixade min registrering och gav mig också en del papper med viktig information.

Allt löste sig till slut och jag hade ju egentligen inte tänkt gå på hela registreringen, bara så jag kunde lämna in registreringspappret så jag blev registrerad. Och det fick jag ju till slut göra. Men jäklar vilken jobbig och hysterisk dag!

Dagen slutade sen väldigt bra. Gubben och Embla hämtade upp mig med bilen och vi åkte sen till Cissi, dit stora delar av gubbens härliga familj också kom. Och våran nya lilla kisse Brorsan. Det var kul att träffa alla och Embla hade ju längtat i flera dagar! Det blev fika och Embla öppnade paket. Sen vid halv sex for Embla med dem till stugan Bornan medan jag och gubben stannade kvar i Uppsala. Vi gick på dejt och käkade thai-mat. Sen hade vi det lite mysigt när vi om hem. så slutet på dagen var perfekt, men början på dagen var ett rent jäkla kaos!