sandra

Ibland känner jag mig inte som en riktig morsa. Jag vet att jag klär mig annorlunda än många andra föräldrar och är yngre än många föräldrar. Jag har också märkt att när man är i lekparken med Embla så gör jag inte riktigt som andra föräldrar, som sitter och läser tidningen och pratar mobilen. Innan jag fick magen så flög jag runt i lekparken med Embla som om jag själv var ett litet barn.
Jag känner de konstiga blickarna jag får av andra föräldrar som man träffar på i lekparken och några på dagis. Bara för att jag inte är som dom. Jag har fått ett par spydiga kommentarer. Precis som att jag skulle vara sämre förälder bara för att jag är lite yngre?
Men att vara förälder växer man in i. Äldre som yngre.
Jag vet att jag är en riktig morsa! Jag är en perfekt morsa för Embla och precis den morsa jag vill vara.
Det är några som har undrat om hur det går att studera och samtidigt ha barn. Det funkar alldeles utmärkt! Varför skulle det vara ett problem? Det är väl lika ansträngande att jobba som att studera. Det är väl egentligen ingen skillnad.
Jag trivs skitbra med att vara en ung, studerande, rockig morsa. Jag ångrar inte en sekund att vi skaffade barn. Det är det bästa som hänt mig. Jag ÄR en riktig morsa! Föresten är det väl inte så jäkla ungt att skaffa barn när man är 21? Det är däremot en perfekt ålder tycker jag! Det som jag tycker känns lite skrämmande är att genomsnittsåldern för att skaffa den första ungen har stigit något enormt. Man behöver väl inte skaffa sig karriär, villa, hund, volvo och massa pengar innan man skaffar barn. För mig är inte karriären viktigare än att skaffa familj.

Nu bubblar det lite i mig, men jag har precis varit i en lekpark med Embla och träffade på ett par mammor där... Mer tänker jag inte säga än att denna lekparktur väckte en del bubblor i mig. Jag skiter egentligen i vad andra tycker och tänker om mitt val. Men ändå bubblar det lite i mig...

Oj, det här blev visst ett ganska lånt inlägg. Tack för att ni orkar läsa allt!