sandra

Jag känner mig som en riktig surkärring nu! Jag har suttit hela jäkla dagen och läst, förutom en jätte kort dejt med syster och mormor. Och jag funderar på hur det ska gå fortsättningsvis med kursen när det bara blir mer och mer att läsa. Och sen när Calle är borta onsdag till söndag nästa vecka, och Embla bara får gå på dagis 9 till 14 ons till fredag. Jag behöver verkligen mina heldagar till läsning. För på den här kursen verkar det som att man ska tillbringa minst tio av sina vakna timmar till att läsa, annars är man illa ute. Men det är ju helt omöjligt när man också har en dotter som man vill hinna ge en kram och bli omkullsprungen av. Hur tusan ska det då gå nästa vecka egentligen??? Nej, fy vilken surkärring jag är som bara klagar och svär. Men man kan ju inte alltid vara på topp. Jag känner mig bara jäkligt nere och stressad nu. Jag är iallafall klar med det som ska läsas tills imorn. Men nu har jag ju MASSA andra småtexter att läsa pluss "Brott och straff" och "Jane Eyre" pluss ännu mer.

Jag klagade nyss lite för gubben och hoppades på lite sympati och "tycker-synd-om-dig"-kram.
"Ush, den här kursen känns jobbig och känns lite stressig och jag vet inte hur jag ska klara det" - Sa jag och lät nog ganska hysterisk
"Och det blir ännu värre sen när jag börjar min doktorandtjänst och inte kan vara hemma" - Säger min gubbe då.
Hur trevligt och snällt lät det? Inte ett dugg. Och det fick mig verkligen inte att känna mig ett dugg bättre. Då blev jag ganska jätte arg och sa till honom att det var ju snällt sagt. Som att jag inte har förstått att han inte kommer kunna gå hemma hela dagarna när han börjar den första februari. Jag är väl inte helt knäpp?
Som sagt, jag är en riktig surkärring nu! Jag ska nog ta och säga förlåt till honom för att jag snäste så där och ge honom en liten "jag-är-väl-ganska-söt-ändå"-puss...

Nej nu ska jag stoppa mitt griniga tryne i kudden och sova några välbehövda timmar. Imorn ska vi träffas halv nio i skolan för att fixa ihop basgrupps-uppgiften.

Kram på er.