Min lilla flicka har blivit stor!
Kissandet gick utmärkt på nästan engång. Bajset var lite klurigare, men det var vi ju beredda på med tanke på hur svårt hon har haft med bajset ända sen hon var liten. Vi sa till henne att första gången hon bajsade på toaletten skulle hon få åka till en leksaksaffär och köpa en liten leksak. Dagen gick och inget bajs kom. Vi pressade inte henne på något sätt utan lät henne ta det på eget sätt. Och nu på kvällen vid halv åtta skedde det. Embla bajsade på toaletteb alldeles själv! Så stolt jag känner mig! Så duktig hon är min stora lilla flicka. Tänk att jag blir så glad och ruskigt stolt över lite bajs i toaletten.
Så imorn bär det av mot leksaksaffären.
Kul för familjen och dig men vill omvärlden verkligen läsa detta?
Om omvärlden vill läsa detta skiter jag fullständigt i. Jag skriver för min egen skull, men det är jätte kul att andra läser min blogg och kommenterar. Jag har ända från början, när jag startade min blogg, skrivit om sådant som rör min vardag och mina tankar och jag tänker fortsätta att göra det. Så om herr Ågust inte vill läsa om min vardag som är fylld med bajs, ungar, tankar och min vardag så tycker jag att han kan strunta i det!
JAG VILL VETA! =) Skriv på Sandra! Det är ju fantastiskt! Ni är kalasbra föreldrar och har fantastiska metoder på att locka fram Embla att bli en fullfjädrad person med alla härliga egenskaper! Kram på dig!
Tack Peter! Du är allt en läcker och härlig människa och som verkligen kan få mig glad!
Jag vill också veta! De bästa inläggen i din blogg handlar ofta om bajs ;)
Haha! Tack tjusiga kompis! Jag tror nog jag har har fastnat lite i bajs-stadiet...
Emblas farfar
Jag måste grattulera att Sandra åskådliggör fakta att det mestaa sm skrivs på nätet är mes struntprat. Det blir så nerdnära med att ta exempel ur vardagen. Fortsätt med det och kanske det ger ett praktiskt Pulitzerprijs av stora poäng.
Oj, värst vad man tog sig ton här då.
Det var inte alls min avsikt att provocera eller röra upp känslor i den utsträckning som jag tycks ha gjort.
Naturligtvis kan jag låta bli att läsa detta, men förutum ett litet uns av medveten provokation i syfte att så att säga "sticka ut hakan" och få uppmärksamhet, tänker jag också på dig och din familj och att det kanske, i mitt tycke, är något vågat att lägga ut så stora och intima delar av sitt liv till allmän beskådan på nätet. Jag ser alltså detta i stor utsträckning som en integritetsfråga. Men bara du är medveten om dina handlingar och de konsekvenser de medför, eller åtminstone skulle kunna medföra.
Det var hursomhelst ingen primär poäng med att provocera. I ett sådant här sammanhang kan det det vara nyttigt att betänka att sådant som utan vidare sägs i ledigt, informellt talspråk kan komma att framstå som mycket starkare i skrift och således bedömas därefter.
(Jaja, kunde inte låta bli att stiltramsa lite. För du vet att så länge du har med mig att göra lär du knappast bli av med nordistiken i första taget och inte stilistiken heller för den delen!) Klem!
