Tillbaka igen!
Nu ni alla härliga är jag tillbaka igen efter en resa till Borlänge. Där var det begravning och träff med många sköna människor och jäkligt heta dagar. Det har varit fina dagar och Embla ville inte åka hem, hon ville stanna kvar.
Vi hade planerat att åka hem på söndagen, men på söndagmorgon var jag tvungen att åka till akuten i Falun med min återuppkomna cysta i bak. Den hade vuxit massor så det kändes som om jag hade tre skinkor och den gjorde så ont att jag bara grät. Väl på akuten så fick jag tid väldigt fort. De fattade nog att jag hade riktigt ont och behövde få hjälp snabbt. Jag måste erkänna att läkaren och hjälpen på Falun-akut var mycket bättre än akuten i Uppsala. Han såg till att bedöva mig ordentligt så själva ingreppet inte kändes. Han skar även bort själva cystan och inte bara tömde den som de gjorde i Uppsala. Så kvar mellan skinkorna är en en gånger enochenhalv centimeters hål, som ska få läka inifrån så de sydde mig inte. De petade in ett drän och satte gasbinda över, som jag ska byta då och då. Nu gör det ganska ont så jag har väldigt svårt att sitta, gå och ligga. Men det blir bättre för varje dag. Jag hade tänkt plugga massa matte här hemma idag, men eftersom jag nästan inte kan sitta och bara ligga på sidan, så har jag inte fått mycket gjort alls. Och så har jag varit så jäkla trött eftersom jag inte kunnat sova på tre nätter för rumpan gjort så skitont. Men, det blir nog bättre snart får jag hoppas! De sa att cystan kan komma tillbaka några gånger innnan de kan operera mig(som jag får vänta med tills jag fött barnet). Så det känns jäkligt jobbigt just nu när jag tänker på vad jag har att vänta de närmaste månaderna. Det här är nog bland det värsta jag har varit med om! Jag vill kunna få njuta av graviditeten och inte lida av en jävla rumpa!
Nu ska jag försöka städa lite här hemma så gott det går och sedan fixa käk till Embla och gubben kommer hem. De är verkligen min lycka i livet! Gubben min är ett sånt bra stöd nu när min rumpa jäklas med mig. Han ställer upp på mig och hjälper mig med det jag har svårt att göra. Och förutom det så har han ju en gravid hormonkossa att stå ut med. Det kan inte vara lätt för honom nu heller....
Ush, nu blev det en massa klag. Men jag är inne i en liten svacka nu, så jag behöver få klaga av mig lite för att orka.
Vi hade planerat att åka hem på söndagen, men på söndagmorgon var jag tvungen att åka till akuten i Falun med min återuppkomna cysta i bak. Den hade vuxit massor så det kändes som om jag hade tre skinkor och den gjorde så ont att jag bara grät. Väl på akuten så fick jag tid väldigt fort. De fattade nog att jag hade riktigt ont och behövde få hjälp snabbt. Jag måste erkänna att läkaren och hjälpen på Falun-akut var mycket bättre än akuten i Uppsala. Han såg till att bedöva mig ordentligt så själva ingreppet inte kändes. Han skar även bort själva cystan och inte bara tömde den som de gjorde i Uppsala. Så kvar mellan skinkorna är en en gånger enochenhalv centimeters hål, som ska få läka inifrån så de sydde mig inte. De petade in ett drän och satte gasbinda över, som jag ska byta då och då. Nu gör det ganska ont så jag har väldigt svårt att sitta, gå och ligga. Men det blir bättre för varje dag. Jag hade tänkt plugga massa matte här hemma idag, men eftersom jag nästan inte kan sitta och bara ligga på sidan, så har jag inte fått mycket gjort alls. Och så har jag varit så jäkla trött eftersom jag inte kunnat sova på tre nätter för rumpan gjort så skitont. Men, det blir nog bättre snart får jag hoppas! De sa att cystan kan komma tillbaka några gånger innnan de kan operera mig(som jag får vänta med tills jag fött barnet). Så det känns jäkligt jobbigt just nu när jag tänker på vad jag har att vänta de närmaste månaderna. Det här är nog bland det värsta jag har varit med om! Jag vill kunna få njuta av graviditeten och inte lida av en jävla rumpa!
Nu ska jag försöka städa lite här hemma så gott det går och sedan fixa käk till Embla och gubben kommer hem. De är verkligen min lycka i livet! Gubben min är ett sånt bra stöd nu när min rumpa jäklas med mig. Han ställer upp på mig och hjälper mig med det jag har svårt att göra. Och förutom det så har han ju en gravid hormonkossa att stå ut med. Det kan inte vara lätt för honom nu heller....
Ush, nu blev det en massa klag. Men jag är inne i en liten svacka nu, så jag behöver få klaga av mig lite för att orka.
Kommentarer
Trackback
