sandra

Nu tänkte jag berätta för er alla härliga, att jag är gravid. Jag testade positivt igår, efter att mensen varit försenad i en vecka. Vi blev överlyckliga jag och Calle!! Jag blev så lycklig och chockad så jag grät i en kvart. Löjligt? Nej, verkligen inte. Så här är det: Gubben och jag har försökt bli på smällen i över ett och ett halvt år och vi hade nästan gett upp hoppet nu. Jag har flera gånger tänkt ringa kvinnokliniken för att se om det var något som var fel, men jag har hela tiden skjutit upp det för jag vågade inte få reda på om det verkligen var fel eller inte. Jag har mått dåligt ganska länge över att vi aldrig blev gravida. Jag ville enda från när Embla var ganska liten, få barn ganska tätt. Och vi trodde nu att det var helt kört. Därför blev jag så himla överlycklig igår.
Självklart finns det ju en risk för missfall, de första tolv veckorna är ju ganska kritiska. Så hellt säker kan man ju inte vara nu. Men nu vet vi ju iallafall att jag kan bli på smällen.
Så om allting går som det ska så blir det tillökning i slutet av november. Håll tummarna för oss!

Så kompis: Det var om det här jag var kryptisk om i gårdagens inlägg...

Nyp i rumpan på er alla och särskilt kompis, som äntligen är i Sverige igen!