sandra

Jag har i några dagar känt av en smärta nere vid svanskotan och jag trodde att det var samma problem som jag haft förut (ramlade när jag var liten och slog i svanskotan). Men den här gången blev det bara värre och värre. Igår gjorde det så ont att jag inte kunde stå, gå, sitta, ligga eller gå på toan. Så då körde tösen och gubben mig till akuten. Där blev det en låååååång väntan för mig. Jag kom dit halv fem och fick först sitta och vänta i en timme i väntrummet, sedan fick jag ligga på en hård säng och vänta i två och en halvtimme, efter det blev jag inkörd i ett rum där jag skulle vänta på läkaren, och där låg jag i en fyrtio minuter. Det värsta var egentligen inte själva väntan, utan att jag inte hade någon att prata med. Gubben och tösen satt med mig i väntrummet, men sedan skulle de hem för att fixa mat till gumman. Att ligga själv i tre timmar och inte ha någon att prata med och bara titta upp i taket, är jäkligt psykbrytande!

Till slut fick jag iallafall träffa läkaren. Han sa att det var en väldigt infektion och svullnad jag hade vid svanskotan. Och att det inte var svanskotan som var sned, som jag tidigare haft problem med och som jag trodde var felet nu, utan att det var en hårsäck/hårstrå som växte innåt. Tydligen en väldigt vanligt problem enligt honom. Iallafall så hade det bildats en stor cysta som han var tvungen att ta bort. Och eftersom jag är gravid, ville han inte söva ner mig utan istället ge mig lokalbedövning. Själva sprutan var riktigt jäkla hemsk! Och jag kan säga att den inte hjälpte särskilt mycket, för det kändes nerkligen när han skar i mig och grejade. Fy fan!!! Men fort gick det iallafall och nu har jag ett drän mellan skinkorna som ska tömma ut det sista och ett stort vitt plåster.
Men det slutar inte här, nej för nu har läkaren skickat en remiss till kirurgen så de ska få operera bort den där hårsäcken, så att det inte händer igen. Pju!!

Jag var tvungen att fråga läkaren och jag fick en mindre rumpa nu när han hade skurit och tömt. Han skrattade bara och sa nej. Han tog nog inte min fråga på allvar...

Och jag kan säga en sak: Så många som fick stirra på min rumpa i närbild igår, har nog inte sammanlagt gjort det under hela mitt liv.