sandra

Jag blev så oerhört jäkla stolt och förvånad över min tös idag. Hon är verkligen en tuff dam! Efter dagis så åkte vi för att vaccinera gubben och Embla. Vi fick köa i kylan i lite över en timme och man hörde hur ungar skrek och grät när de fick sina sprutor. Embla såg lite skraj ut när hon hörde dem. När det väl var Emblas tur så satte jag henne i knät. Embla lyssnade på allt som sköterskan sa och tittade lydigt bort när det var dax för sprutan. Jag tittade också bort och pratade med Embla samtidigt som sköterskan skötte sitt. Helt plötsligt sa hon bara: "Nu är det klart" Shit! Och jag som inte trodde att hon hade stuckit Emblas arm än. För Embla hade inte gett ifrån sig ett ljud. Inte gråtit, inte skrikit, inte någonting. Vilken tuffing till dotter jag har! Så stolt jag känner mig.

Här är det nog dax för mig att erkänna att när jag tog sprutan förra veckan så tyckte jag att den gjorde väldigt ont och jag var nästan nära på att börja gråta. Så min lilla tös är en riktig tuffing medan jag är en chicken.

Hon fick en liten godispåse av oss för att hon varit så duktig. Det hade hon fått vare sig hon grät och skrek eller inte. Men jag trodde ju hon skulle skrika som en stucken gris...