sandra

Strax efter jag klämt i mig lunch, körde gubben mig till Flogsta vårdcentral för att lämna mitt kissprov och för att få stick i fingret.

Innan jag fortsätter måste jag först säga att jag har lite sprutfobi, men bara för att ta blodprov ur armen inte ur fingret. Detta har jag fått efter förra graviditeten då det var en sköterska som stack in nålen i armen på mig och sen hittade hon inte blodådern. Hon grävde runt ett bra tag men gav sen upp. Det gjorde så jäkla ont och var inte alls särskilt mysigt. Så därför har jag efter det varit ganska så rädd för att bli stucken i armvecket.

Idag när jag kom in för att få mitt stick i fingret så kände jag igen sköterskan. Det var samma sköterska som inte kunde hitta min blodåder förut. Och inte är hon trevlig heller, kärringen.
Jag sätter mig ner och lämnar först över kissröret. Sen får hon mitt personnummer och kollar på datorn vad det är för prov som är beställt. Jag vet att det bara är stick i fingret den här gången. Nästa gång är det däremot stick i armvecket som gäller. Det har jag störtkoll på och det sa barnmorskan också till mig i förrgår.

När kärringen har skrivit ut lite lappar som ska sitta på olika rör så säger hon till mig:
"Jag tänkte att jag skulle sticka dig i armen istället."
"Okej" Svarade jag och kände pulsen stiga.
Hon fixade allt och spände åt en rem runt min arm. Sedan stack hon i sprutan i mig. Jag märker att hon ser lite fundersam ut och börjar gräva runt lite med nålen. Jäklar vad ont det gör. Inte alls mysigt! Sen ger hon upp och säger:
"Oj, så tokigt det blev! Vi får ta sticket i fingret istället"
Jag satt och bara svor inom mig. Jag har tagit blodprov i armen ett antal gånger sedan hon stack mig första gången och inte hittade. Och ingen annan har haft samma problem som henne.

Jag tror att hon egentligen är en jäkligt ond vampyr som tycker om att se mig lida.