Ett eget släkte...

Det finns verkligen vissa pensionärer som tillhör ett eget släkte. Särskilt här i Eriksberg...

Ibland när man går och handlar på vårat lilla Hemköp, speciellt på förmiddagarna så får man trängas med alla Eriksbergs pensionärer. De kommer med sina rullatorer och ockuperar alla gångar, precis som jag med min barnvagn. Det blir alltså förstoppning när vi möts. I vårat Hemköp finns det två kassor. De här pensionärerna har en speciell taktik att om bara den ena kassan är öppen(vilket den ofta är) så går de istället och ställer sig vid den obemannade kassan och väntar där. Mycket underligt! De kanske tycker att kön är för lång...

Idag när jag var med ungarna och handlade på ovannämnda affär, så stötte jag på några speciella damer. Den första såg jag när vi precis hade kommit till det lilla torget. Det var en äldre kvinna som kom och gick med sin enorma handväska. Stackars kvinna! Den var så stor och uppenbarligen tung, för hon hade problem att gå och bära den. Hon gick fram till en liten soptunna på kanten av torget och börjar där ta ut innehållet, vilket bestod av ett flertal hopknytna kassar. Hon prejar ner allihopa i soptunnan, som tillslut är så full att locket inte går igen...

De andra speciella damerna mötte jag inne på Hemköp, när jag står i kassan för att betala. Embla brukar gå före mig i kassan för att sen klättra upp på den lilla utskjutande delen vid kanten. Där brukar hon börja plocka i grejerna i kassar. Och hon är så duktig som hjälper mig! Hon gjorde detta även idag. Då såg jag plötsligt hur två äldre kvinnor, väldigt spacklade går fram och håller henne på ryggen och ojar sig flera gånger. Sen går de en bit bort och står och tisslar och tasslar, med hopsnipna munnar och blänger på mig. "har hon ingen koll på sin lilla flicka?" "Ojojoj.." Hör jag dem muttra och titta på mig. Jag kunde inte rå för det, utan jag började fnissa och gick fram till Embla och sa åt henne att hon var jätte duktig. Herregud, klart jag har koll på min unge! Jag vet ju vad hon kan och vad honm inte kan. Och det där har hon gjort så många gånger så jag är ju absolut inte orolig för att hon ska ramla ner...

Så, nu har jag fått skriva av mig lite...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0